Jag har så otroligt mycket tankar i mitt huvud..
På något konstigt sätt känns det som att jag inte känner mig själv längre.
Jag var alltid den glada som kunde få alla att skratta, men jag har ingen lust längre,
jag har ingen lust med någonting.
I hela mitt liv har jag alltid försökt att vara alla till lags, men ändå har jag gång på gång blivit sviken av de jag älskar, och det får mig att undra om det är mig det är fel på.
År det så att man inte ska vara snäll mot folk? Ska man inte lita på någon? Är det fel att älska?
I två år har mitt liv varit som en riktig berg och dalbana, jag har fått vara med om saker som jag önskar att ingen ska behöva gå igenom,
men självklart har jag även varit omgiven av folk som har brytt sig om mig.
Men nu har jag hamnat i en riktig svacka, jag älskar, jag hatar, jag saknar.. jag slits mellan så otroligt många känslor och tankar att jag inte vet vad jag ska ta mig till. 

jag är rädd, otroligt rädd